Litar du på ditt barn?

Litar du på ditt barn?
Din tid kan göra skillnad!

 En polis vid ungdomsroteln i Stockholm sa: ”Det talas om ungdomsproblem i Sverige – men har vi det? NEJ, vi har ett vuxenproblem!”. Läs det igen och tänk efter.
Många föräldrar öppnar korsdrag hemma när barnen blir tonåringar. Instruktionen är till många; gå ut, testa dina vingar, undrar du något – hör av dig, sms:a var du är, när du kommer hem, vilka du är med och så vidare. Vi litar på barnen fullt ut. Varför gör vi så???
Vad är ett sms? Jo, ett textmeddelande via mobilen, men från vem?
Jag hade sällskap under en vandring med en pappa som berättade att han hade jättebra kommunikation med sin tonårsdotter. Han litade fullständigt på henne för dom hade alltid kontakt via sms. Under denna vandring utspann sig följande samtal mellan oss:

- Hur är det med din dotter? undrade jag.
- Jo, hon är ju nu 15 år och jag litar fullständigt på henne. Vi har jättebra kontakt och vi pratar med varandra om allt.
- Så skönt!
- Ja det är så bra för hon hör alltid av sig om var hon är, vilka hon är med och vilken tid hon kommer hem.
- Jaha – ringer hon dig?
- Nej, hon skickar sms. Vi brukar sms:a med varandra för att ha kontakt.
- Jaha, så hon skickar sms?
- Ja visst!
- Du, är du säker på det?
- Vad menar du?
- Jo, är du säker på att det är DIN dotter som sms:ar dig?
- Ja det är klart. Det ser jag ju. Hennes nummer visas ju!
Han tittade på mig som om jag var från en annan planet – vad skulle jag säga?
- Men du, är du säker på att det är hon som skriver det sms du får?
- Vad då hon skriver? Vad menar du?
- Säg så här, hon är på fest med sina kompisar och du får ett sms där det står: ”Allt bra, är med Lisa och Stina. Kommer klockan 01./Puss”. Vad säger att det är hon som skriver?
- Janne, nu måste du förklara dig!
- Jo, vad säger att det är din dotter som skriver. Det kan ju vara så att hon druckit, ligger och mår dåligt, kanske spyr på toa och kompisarna hör när hon får sms. Då skriver Lisa eller någon annan istället och sänder från hennes mobil!!! Har du tänkte på det?
- Ja djä…..! Det har jag inte tänkt på. Janne, jag måste ringa och kolla menar du?
- Ja kanske du skall göra det istället. Det avgör du!
- Det blir så i fortsättningen, det har jag inte tänkt på – dom kan ju lura mig för jag är ju inte alltid vaken när hon kommer hem.

Så kan det vara här i livet. Vi tror så väl om våra ungdomar, vi litar på dom men i dagens samhälle med dagens kommunikationsmöjligheter måste vi vara försiktiga.
Men detta med tiden – får vi inte glömma.
Vi har tid! Vi kan ta oss tid! Vi måste ta oss tid för våra barn och ungdomar.
Vi kan aldrig skylla på tiden – det är inte hållbart och vi lurar oss själva och våra barn om vi gör det.
Så tänk efter, vad kan du göra?
DIN TID KAN GÖRA SKILLNAD!

Vera & Janne!

Utdrag från bloggen EFFEKT.

Intervju med Janne & Vera från nattvandring.nu

Engagemang punkt slut.!

– Vi har inget ungdomsproblem, vi har ett vuxenproblem. De vuxna har kapitulerat, säger Janne Lundholm som är trött på föräldrar som inte tar sitt ansvar.
– Det handlar om engagemang. När de unga verkligen behöver oss, då har vi inte tid.

Kollegan Vera Dordevic håller med och säger att dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani aldrig hade behövt ske om det bara hade varit tillräckligt många vuxna där. Hon ställer sig också undrande till varför många vuxna har så svårt att säga nej till sina barn.
– Mina barn kommer inte tycka om mig mindre för att jag säger nej. Om jag säger till mitt barn att du får dricka två öl så kan jag vara säker på att han dricker sex. Unga vill ha gränser, även om de säger annat.
– Det är därför unga testar. De vill se var vi sätter gränserna, fyller Janne i.

Inga ungdomsgårdar
Kollegorna är lika överens om ett annat av huvudproblemen: ungdomar har ingenstans att ta vägen. Janne berättar om Vaxholm SBN – det är ungdomarnas förkortning för Vaxholm Statoil by night.
– De unga i Vaxholm har inget att göra på helgkvällarna så Statoil har blivit en samlingspunkt. Likaså är busshållplatserna mötespunkter där ungdomarna sitter och väntar på att något ska hända.

– Förr fanns det ungdomsgårdar där de kunde vara, eller så kunde de ses hemma hos varandra. I dag vill inte vuxna ha barnen hemma på samma sätt, och de ungdomsgårdar som faktiskt finns är jättehårda med att det ska vara en alkoholfri miljö. Därför stoppar de alla som luktar alkohol redan i dörren och skickar iväg dem ut igen, fortsätter han.

Vera berättar om en tragisk dödsolycka för en tid sedan när en ung kille dog efter att ha sniffat gasen från Glade, en sån där doftspray som brukar finnas på toaletter.
– Vi får en hel generation som går och hänger, och vad ska de hitta på då? De fattar inte hur farligt sånt där är!

Hundra nålar
På en av väggarna i Janne och Veras kontor sitter en Sverigekarta delad i två bitar. På den ena syns hur många nattvandrargrupper som finns organiserade i söder, på den andra hur många det finns i norr. Det är imponerande många knappnålar intryckta i kartan. Bilden av att alla vuxna kapitulerat nyanseras på en gång – här sjuder ju av engagemang för ungdomar.
– På bara tre månader har vi växt från noll till hundra grupper och nu ingår över 3000 personer i vårt nätverk, säger Janne.

Om nattvandring.nu

Nattvandring.nu är en stiftelse som vill främja nattvandring i hela Sverige. Erfarna nattvandrare ger utbildning, råd och stöd till nattvandrargrupper runt om i landet.

Alla grupper och föreningar i Sverige som arbetar med nattvandring kan ansöka om ett nätverksavtal med nattvandring.nu. Mer information finns på nätverkets hemsida. Adressen? Just det: nattvandring.nu

I juni började han och Vera resa runt i landet för att träffa grupper och informera om nattvandring.nu. Mycket resande, säkert 50 resdagar de första tre månaderna. Men nu är organisationen äntligen på plats, det som gör att det ska vara enkelt, tryggt och stabilt att starta en nattvandringsgrupp inom nätverket.

– Det är jättekul att nattvandra och känna att man verkligen gör något för våra ungdomar. Man får också ingå i en grupp av föräldrar där man är med och stöttar varandra, säger Vera som också jobbat på Maria Ungdom, ett beroendecentrum för unga i Stockholm.
– Jag stötte på unga både på jobbet och när jag var ute och vandrade. Jag har två egna barn också så jag kan alla tricks! Det är ingen idé att köra med mig, säger hon med glimten i ögat.
– Många har en missvisande bild av unga. De tror att alla är kriminella, men man glömmer att 95 procent av alla funkar hur bra som helst i samhället.

Numret i mobilen
Vera skakar på huvudet och Janne skrattar lite när de får frågan om de någonsin är rädda som nattvandrare.
– Det är jättemånga som kommer fram till en och vill snacka och tjafsa lite, och faktum är att jag aldrig har fått så många kramar som när jag nattvandrat. Dessutom är det tabu bland unga att ge sig på en nattvandrare, säger han.
– Vi är inga poliser, vi tar inte alkoholen från de unga. Vi får faktiskt inte beslagta och hälla ut, men vi kan ju försöka få den som bär på den att själv göra det, säger Vera.

Många unga har ett högt förtroende för nattvandrarna. Det är till exempel inte ovanligt att tonåringar lägger in nattvandrarnas telefonnummer i mobilen och ringer om det är något på gång.
– Vi är en medlande länk mellan de vuxna och ungdomarna, säger Vera.
Kartan på väggen verkar intyga att hon har rätt.